Deodoranter och antiperspiranter
Antiperspiranter måste som alla kosmetiska produkter vara dokumenterat säkra. Antiperspiranter innehåller aluminiumsalter för att hämma svettning. Aluminiumexponering via antiperspiranter kan vara upp till någon tusendel av vad vi dagligen får i oss via födan.
Hur regleras produkterna?
Deodoranter och antiperspiranter är kosmetiska produkter och måste enligt EU-gemensamma regler vara dokumenterat säkra då konsumenten använder produkten på ett normalt och förutsebart sätt.
Kosmetiska produkter ska i motsats till de flesta konsumentprodukter vara fullständigt innehållsdeklarerade. Det ska mao framgå om en antiperspirant innehåller aluminium. Detta ger underlag inför valet av produkt för den konsument som har specifika önskemål om innehåll.
Hur fungerar produkterna?
Deodorant har ett högre parfyminnehåll för att dölja svettlukt.
Antiperspirant däremot hämmar svettutsöndringen där produkten appliceras. Produkten finns både parfymerad och oparfymerad. Alla antiperspiranter innehåller aluminiumsalter för att åstadkomma den önskade svetthämmande effekten.
En del produkter kallas slarvigt för ”deodoranter”, men är alltså antiperspiranter om funktionen är svetthämmande.
Läs mer om hur kosmetiska produkter regleras
Aluminium och antiperspiranter – 1000 gånger lägre exponering än via födan
Aluminiumexponering via antiperspiranter kan enligt beräkningar utifrån vetenskapliga data vara upp till någon tusendel av vad vi dagligen får i oss via födan.
EU:s livsmedelsmyndighet EFSA har satt ett preliminärt tolerabelt veckointag (PTWI) på 1 mg/kg kroppsvikt/vecka baserat på en osäkerhetsfaktor om 300.
Medelintaget av aluminium hos den svenska befolkningen ligger via maten enligt Livsmedelsverkets ”matkorgsstudie” från 2010 på ca 1 mg/kg kroppsvikt/vecka, dvs i nivå med EFSA:s PTWI.
Studier med radioaktivt märkt aluminium visar att 0.012% passerar hudytan. Detta leder via hänsyn tagen till normal aluminiumhalt i antiperspiranter och vedertagna data hos EU:s oberoende vetenskapskommitté SCCS om daglig användning till att:
- exponeringen av aluminium från antiperspiranter är mellan 0,3% och 0,1% av veckointaget av aluminium via födan beroende av om man tittar på aluminiumklorhydrat (en av de vanligare svetthämmande ingredienserna) eller aluminium i sig.
KoHF menar att det är olyckligt om okunskap och felaktiga antaganden skrämmer konsumenten. Antiperspiranter bidrar alltså till exponering för aluminium, men i mycket låga halter jämfört med vad vi dagligen får i oss via födan.
Referenser
EU:s livsmedelsmyndighet, EFSA
I EFSA:s riskbedömning av aluminium i mat så visar djurstudier att de känsligaste effekterna för aluminium är neurotoxicitet och reproduktionstoxicitet med LOAEL-värden på 50 respektive 100 mg/kg bw/dag och NOAEL-värden på 27 respektive 10 mg/kg bw/dag. EFSA har utifrån detta satt ett preliminärt tolerabelt veckointag (PTWI) på 1 mg/kg bw/vecka baserat på en osäkerhetsfaktor på 300.
Sverige, Livsmedelsverket
Medelintaget av aluminium i den svenska befolkningen ligger via maten enligt SLV Matkorgsstudie från 2010 på ca 1 mg/kg bw/vecka, dvs i nivå med EFSAS PTWI.
Studier av hudupptag med radioaktivt märkt aluminium visar att c.a 0,012 % av aluminium passerar hudytan: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11267710.
SCCS, användardata och halter
Enligt SCCS tabelldata (sid 71) exponeras en person som använder deodorant/ antiperspirant för 1.5 g (produkt)/dag för 22 mg (deodorant/ antiperspirant)/kg kroppsvikt /dag vilket är 154 mg (deodorant/ antiperspirant)/kg kroppsvikt /vecka.
Normal halt av aluminiumsalt i en antiperspirant är c:a 15% av totalinnehållet. Användning av antiperspirant ger alltså en exponering om 2,8 µg aluminiumsalt /kg kroppsvikt/vecka (= 154 mg (deodorant/ antiperspiran/kg kroppsvikt/vecka x 0,012 % (andel aluminium som passerar hudytan) x 15 % (halt aluminiumsalt i "normalantiperspirant") = c:a 2,8 µg/kg kroppsvikt/vecka), vilket skulle motsvara c:a 0.3% av intaget via mat. Detta är beräknat på ingrediensen aluminiumklorhydrat - som ren aluminium är andelen lägre, mindre än 0.1%.