Oxidationshårfärgning

Oxidationshårfärg, permanent hårfärg

Människan har alltid haft en längtan efter att kunna variera sitt utseende och förändra det efter olika situationer och händelser. Färgning av hår är en gammal konstform och något människan har gjort i alla tider. I forna tider erhölls färgerna från växter. Några av de mest kända är henna, indigo, cassia och amla. Den kvinnliga kemisten Marie Merurdrac beskrev redan 1666 flera recept på blond och svart hårfärg.  Utvecklingen av syntetiska färgämnen för hårfärg kan spåras till 1860-talet då man upptäckte att p-phenylenediamine (PPD) reagerade med luft.

De senaste 100 åren har man således kunnat använda sig av oxidationshårfärg. Det är denna hårfärgsteknologi som kan ge permanent hårfärg och klarar av att täcka grått hår.

Vissa hårfärgsämnen kan i sällsynta fall ge upphov till allergi för dig eller din kund. Det är viktigt att följa bruksanvisningen och att alltid använda skyddshandskar vid färgning. Det går att läsa mer om allergi under avsnittet Allergi och Irritation - fokus på kunden.

Läs mer om Oxidativa hårfärgers kemi

TEKNOLOGI

Hårfärgsämnena som används är vanligtvis ofärgade eller svagt färgade. Det är mer korrekt att kalla dessa för intermediärer än för färgämnen. Det är vid blandning med oxidationsmedel som intermediärerna kan bilda stora färgade komplex via en kemisk reaktion som kallas oxidationskondensation. Dessa stora, färgade molekyler bildas i hårets bark (cortex) och är permanenta dvs. kan inte sköljas ur håret. Samtidigt gör det frigjorda syret från reaktionen att hårstråets naturliga färg (melaninpigment) bleks och den nya färgen kan därför ses tydligare.

BESTÅNDSDELAR I FÄRGMASSAN

Hårfärgsämnen är bland annat aromatiska kolväten tillhörande tre olika kemiska familjer: diaminer, aminfenoler och fenoler. De delas även i två olika grupper, färgbildare och kopplingsämnen beroende på deras roll i komplexet. Olika kombinationer av färgbildare och kopplingsämnen ger olika färgtoner.

Färgmassan innehåller färgbildare, kopplingsämnen, alkali, konsistensgivare. Färgmassan kan vara av olika konsistens: gel, kräm eller flytande emulsion.  Ibland innehåller färgmassan vårdande ämnen som tex ceramider och även direktverkande färgämnen.

FÄRGBILDARE

Färgbildare, till exempel 2,5 toluenediamine, är nödvändiga för att skapa basfärgerna och för att färga det grå håret.

KOPPLINGSÄMNENA

Kopplingsämnen, till exempel resorcinol och m-aminophenol ger enbart en svag färg genom oxidering, men tillsammans med färgbildare bidrar de till att ge reflexer och toner i håret.

Beroende på hur man kombinerar de olika komponenterna fås olika färgnyanser.

Här nämns några vanliga hårfärgsämnen med det ingrediensnamn som används i ingredienslistan på produkten:

Diaminer:

p-PHENYLENE DIAMINE           TOLUENE-2,5-DIAMINE

Färgbildare                                   Färgbildare

Aminofenoler:

p-AMINOPHENOL                      2,4-DIAMINOPHENOXYETHANOL                    m-AMINOPHENOL

Färgbildare                                   Kopplingsämnen                                                     Kopplingsämnen

Fenoler:

RESORCINOL                                HYDROQUINONE                       2-METHYLRESORCINOL

Kopplingsämnen                        Kopplingsämnen                        Kopplingsämnen

ALKALI

Alkali är basiska ämnen som gör att hårstråna sväller och fjällskiktet öppnar upp sig och är mottaglig för färgämnena men hjälper även till så att oxidationsmedel ska kunna verka kraftigare. Ammoniak och etanolamin är de vanligaste alkali som används i oxidationsfärg. Det finns produkter med enbart ammoniak som alkali. Det finns även produkter med både ammoniak och etanolamin där koncentrationen av ammoniak kan vara lägre än när det agerar ensamt. På senare tid har även teknologier utan ammoniak kommit ut på marknaden. Där är det vanligtvis etanolamin (monoethanolamine, MEA) som enda alkali bidrar till att öppna upp hårstråna och till exempel tillsammans med olja gör att färgämnena tränger tillräckligt djupt in så det blir ett permanent resultat. Det fungerar eftersom man därmed förbättrat förutsättningarna för etanolamin och på så sätt får in tillräckligt med färgkomplex.

Oxidationsmedel

Läs även om väteperoxid och andra oxidationsmedel - reglering, hantering hos frisören, sprängämnesprekursorer.

Det vanligaste oxidationsmedlet som används i oxidationshårfärg är väteperoxid. Oxidationsmedlet har två funktioner, att:

• oxidera färgämnena till ett färgat komplex i håret,

• bleka hårets existerande pigment.

Oxidationsmedel med väteperoxid består oftast av en emulsion eller en klar lösning. Väteperoxid förstörs långsamt med tiden, speciellt i värme då det bildas vatten och syrgas som gör att flaskan sväller upp. Detta är viktigt att tänka på vid förvaring – ska ej förvaras varmt eller i solljus. Många använder ordet ”väte ”när de pratar om väteperoxid men det är fel. Väte är en gas och finns inte i ett oxidationsmedel.

Olika styrkor av väteperoxid används beroende på vilket resultat färgen ska ge samt vad tillverkaren rekommenderar. Tolv (12) procent är den enligt lagstiftningen högsta tillåtna halten. Det är styrkan på väteperoxid som bestämmer hur ljust håret blir. Man kan bara ljusa upp håret till en viss nivå med oxidationsfärg beroende på hårets ursprungliga färg.

Styrkan anges vanligen i viktsprocent, dvs. andel gram väteperoxid per 100 gram väteperoxidlösning.  Ett annat sätt att ange är måttenheten volym/vol/”volume”, en volymprocent som anger hur många liter syrgas en liter väteperoxid kan frigöra. Följ instruktionerna och läs noga i bruksanvisningen vad som gäller för just den färg du använder på dina kunder.

Exempel på väteperoxidkoncentrationer:

• angiven i viktsprocent väteperoxid (gram väteperoxid per 100 gram väteperoxidlösning): 3 %, 6 %, 9 % eller 12 %, eller

• angiven i volym (antal liter syrgas som en liter väteperoxid kan frigöra):
  10 vol, 20 vol, 30 vol, eller 40 vol

VAD HÄNDER I EN OXIDATIONSFÄRG?

Det sker en uppljusning och en infärgning enligt följande:

1. Alkaliteten förbereder håret för en infärgning, hårstrået sväller.

2. Väteperoxiden ljusar upp de naturliga pigmenten och aktivatorn sätter igång en oxidation av de ”outvecklade” hårfärgsämnena.

3. Hårfärgsämnena penetrerar djupt in i hårstrået, där de oxiderar och bildar stora färgade komplex som färgar hårstrået.