Kampanjen Kemismart - spekulativ konsumentinformation med skattebetalarnas pengar om kosmetiska produkter

Kampanjen Kemismart - spekulativ konsumentinformation med skattebetalarnas pengar om kosmetiska produkter

KoHF noterar Stockholms Stads kampanj Kemismart. Enligt vår mening innehåller den ett flertal fel och otydligheter vilka riskerar att skapa mer oro än kunskap hos konsumenter. KoHF vill därför presentera ett bemötande.

Kosmetiska produkter ska vara dokumenterat säkra

Det mest centrala lagkravet på tillverkaren av kosmetiska produkter att de ska vara dokumenterat hälsosäkra vid normal användning [1]. Man kan givetvis diskutera olika ingrediensers egenskaper, men att antyda att det finns viss lagenlig kosmetik som är säker och å annan sådan som kan vara skadlig är fel - All kosmetik i EU ska vara dokumenterat säker (inte ”generellt” säker, vilket man kan få intryck av i kampanjtexten).

Vidare menar KoHF att det är att spela på konsumenters oro att skriva ”kan vara skadliga” eller ”misstänks vara skadliga” (om ingredienser) då allt kan vara skadligt under specifika och sällsynta förutsättningar. Dessutom, och om detta vore traditionell reklam, så är avsändaren tvungen att kvalificera påståenden, d.v.s. belägga dem med referenser och fakta. Vi tycker att det är olyckligt att Stockholms Stad använder skattemedel för kampanjer som riskerar att skapa oro hos konsumenter om säkra produkter samtidigt som avsändaren är fri från ansvar då Stockholms Stad inte är en näringsidkare.

Ingen möjlighet till välgrundade val

Även om viss information i kampanjen är korrekt, till exempel som att användare bör följa anvisningar noggrant eller att (försöka) undvika piratkopior, så presenteras informationen generaliserande utan referenser till fakta som styrker påståendena i kampanjen. Att kampanjen inte resonerar eller refererar till fakta menar KoHF lämnar normalkonsumenten i oro och osäkerhet utan att hon ges verktyg för välgrundade val.

Specifika synpunkter om produktområden i kampanjen

Här nedanför finner du några korta kommentarer om områden som tas upp i kampanjen.

Hårfärger och hårprodukter – bra att kampanjen uppmärksammar vikten av att följa anvisningarna, speciellt om hårfärger. KoHF dock skulle ha uppskattat om Kemismart hade presenterat resonerande information, till exempel om vad man kan förvänta sig i resultat (och risk) av örtbaserade färger respektive de traditionella hårfärgerna. Återigen menar vi att Kemismart generaliserar för mycket när man endast hänvisar till Grön salong. Som kund tror vi att man vill nå ett visst resultat hos frisören, och att övriga överväganden måste bli en konsekvens av vad man önskar uppnå. Förväntar man sig en permanent ändring av befintlig hårfärg  är troligen inte örtbaserade färger rätt val.

Innehåll - kampanjen uppmanar att kolla innehållet. Innehållsförteckning ska finnas, men eftersom alla kosmetiska produkter ska vara säkra vid normal användning är den primärt till för den som av kontaktallergiskäl måste välja bort produkter. Innehållsförteckningen finns inte där för att man som lekman förväntas göra en egen toxikologisk bedömning. 

Ekologiskt, Greenwashing och (miljö)märkning – det är bra att kampanjen uppmärksammar problematiken med greenwashing, d.v.s. att i till exempel reklam ge intryck av att en produkt har vissa goda miljöegenskaper som den egentligen inte besitter, men vi saknar ett resonemang som informerar konsumenten. Att endast hänvisa till ett antal märkningskriterier ger ingen garanti för vare sig bättre produkter eller att greenwashing undviks. Det är inte märkningen i sig som avgör utan det är produktens egenskaper, helhetsbudskapet i marknadskommunikationen samt den bakomliggande dokumentationen som avgör, med eller utan märkning.

Kontaktallergi – kampanjen vill informera för att undvika kontaktallergi, men vi har svårt att se vad kampanjen rekommenderar. KoHF menar att den bästa kunskapen är den att söka expertråd från (hud-)läkare om man upplever hudproblem så som hudirritation, klåda etc. För den som lider av kontaktallergi och känner till vilket/vilka ämnen som är problematiska för henne/honom så erbjuder den obligatoriska innehållsförteckningen möjligheten att välja bort produkter. Frekvensen av kontaktinducerad parfymallergi i Europa är relativt konstant under senare tid [2].

Oönskad effekt – KoHF rekommenderar att rapportera först och främst till tillverkaren/ansvarig person, utöver att rapportera till ansvarig myndighet. Det är tillverkarens skyldighet att notera rapporter om så kallade oönskade händelser av kosmetiska produkter. Sådana rapporter ger tillverkaren ytterligare feedback om hur produkten fungerar på marknaden och ger denna möjlighet till snabba, och adekvata åtgärder i mån av behov.

Vegansk – textavsnittet om påståendet vegansk innehåller även ett stycke om djurförsök: KoHF vill förtydliga att varken produkter eller ingredienser som används i kosmetiska produkter får testas på djur.

Hormonstörande egenskaper – KoHF menar att detta textavsnitt är ytterligt spekulativt, emotivt (”personligt lidande”. Också utan att koppla till referens om hur kosmetikaanvändning är relaterad till detta, sjukvårdskostnader etc), osammanhängande och därför inte erbjuder konsumenten verktyg för välgrundade val. Kosmetiska produkter ska vara dokumenterat säkra även vid beaktande av potentiella hormonstörande egenskaper. När EU:s vetenskapliga organ SCCS bedömer hormonstörande egenskaper hos ingredienser i kosmetiska produkter så görs det utifrån tröskeln att en tänkt exponering måste innebära oönskad effekt på organismen, och utifrån ett dos-responssamband - högre exponering = högre risk - för att ingrediensen ska bedömas som hormonstörande. Att (mycket) låg exponering skulle innebära multipelt högre risk än högre exponering är inte belagt som generell vetande.

För att summera våra ståndpunkter menar KoHF, speciellt då våra gemensamma skattemedel används, att det är rimligare att informera om hur man som konsument bör hantera kosmetiska produkter säkert än att skapa oro om lagliga och dokumenterat säkra produkter.

[1] EU-förordning 1223/2009

[2] SCCS, EU:s vetenskapliga kommitté om konsumentsäkerhet, 2012