PFAS och kosmetik
- Orimlig skrämsel från Naturskyddsföreningen
Naturskyddsföreningen har låtit undersöka ett antal kosmetikprodukter med avseende på innehåll av så kallade odeklarerade PFAS-ämnen. De har inte hittat någonting, men väljer ändå att försöka göra en nyhet av att de hittat orenheter på miljarddelsnivå. De säkra polymera material som finns i produkterna är redovisade på förpackningarna.
Vad är PFAS?
PFAS är en förkortning som numera används som en beteckning av alla organiska ämnen som har många fluoratomer kopplade till sig. De flesta PFAS-ämnen har egenskapen att både vara fett- och vattenavstötande, och det är ofta de egenskaperna som gör att ämnena används. Vanliga användningar är i matlagningskärl, till exempel stekpannor. Teflon (PTFE) är en form av PFAS. Ämnena används också till vattenavstötande kläder, i livsmedelsförpackningar med mera.
Polymer och monomer. Består din T-shirt av socker?
Naturskyddsföreningen gör inget försök att förklara skillnaden mellan polymerer och monomerer. Användningen av PFAS i kosmetik, såväl som matlagningskärl, livsmedelsförpackningar och kläder etc. är i polymer form och är därför inte biologiskt tillgängligt, det vill säga det påverkar oss inte.
En vanlig T-shirt är oftast gjord av cellulosa från bomull. Cellulosa är en polymer gjord av monomeren socker, eller om man så vill; Cellulosa är socker i väldigt långa kedjor. Trots detta smakar din T-shirt inte sött och om du äter en del av den så får du inte i dig något socker. Dock finns det en eller annan lös sockermolekyl i din T-shirt, men de är extremt få. Dessa kallas restmonomerer.
Vad har Naturskyddsföreningen hittat?
Naturskyddsföreningen har hittat restmonomerer av polymerer i kosmetikprodukter i nivån ng/g. På svenska betyder ”ng/g” miljarddel, eller om man så vill 0,000000001-del. Detta är inte relevanta nivåer avseende produkternas säkerhet. KoHF beklagar att Naturskyddsföreningen på detta sätt ägnar sig åt icke underbyggd skrämselpropaganda.
Kosmetikprodukter är säkra
Det är överhuvudtaget inte tillåtet att producera kosmetikprodukter inom EU om det inte kan dokumenteras att de är säkra för användaren, detta framgår av den så kallade kosmetikförordningen*.
* http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02009R1223-20170303